Det hände en lustig grej imorse när jag gick till jobbet, eftersom det regnat ganska så friskt under natten så har diverse daggmaskar kravlat sig upp till ytan, jag promenerade som vanligt i lite halvrask takt och nynnade lite för mig själv när jag plötsligt,en hundradels sekund försent inser att följande steg hamnar tvärs över en stor mask...
Ni vet när man råkar stöta till nån på affären och kastar en snabb blick över axeln och ber om ursäkt?..
Just det gjorde jag när jag insåg att jag råkat trampa på den stackars masken!
När jag i nästa sekund kom på mig själv med att vara så empatisk så vart jag faktiskt lite glad (sörjde dock forfarande masken!), jag menar.. det måste ju bevisa att det finns nått gott inom mig och att jag inte är en sån hemsk människa som jag ibland föreställer mig. Big up till moi!