sanningens ord

Detta läste jag i Egoinas blogg idag, har nästan helt slutat följt denna men av en slump så tröck jag upp just det här inlägget, Jag citerar:

Here we go:

"340 000 barn lever i fattigdom i Sverige och har familjer som inte har råd att fira jul. Detta hade bloggerskan Katrin Zytomierska läst i tidningen och blev chockad. Men inte över faktumet att de var fattiga, utan faktumet att de inte har råd att fira jul. Hon bestämde sig därför för att starta ett välgörenhetsprojekt som går ut på att familjer med så pass dålig ekonomi att de inte kan ge sina barn julklappar får maila henne och skriva vad de skulle vilja ge till sina barn, så fixar hon det. Företag och privatpersoner hoppade genast på idén och i skrivande stund är hon i full gång med att ordna så att fler familjer i Sverige får en fin jul detta år. En godhjärtad tanke kan man väl tycka och överallt hör jag om hur fantastiskt detta projekt är. Jag har försökt vända och vrida på det i mitt huvud, men fortfarande kan jag inte få rätsida på det. Jag är förbannad.

Jag minns perioder under min barndom då jag och min mamma hade så pass dålig ekonomi att jag endast ägde för korta byxor och åt spagetti varje dag. Tror ni på allvar att en julklapp var det jag mest av allt ville ha då? Tror ni att jag tyckte synd om mig själv för att jag inte fick något Super Mario spel? Nej. Jag tyckte snarare synd om mig själv för att jag ibland skämdes när jag blev sjuk, för att jag inte sa att vi skulle på utflykt med skolan för att jag inte ville be mamma om pengar till matsäck, eller för att jag frös på vintern för att mamma inte hade råd att köpa mig en ny vinterjacka.

Att starta ett välgörenhetsprojekt för att barn ska få julklappar är så ytligt att jag mår illa. Vet ni att människor går runt med ångest inför julafton för att de inte har råd att ge sina barn det som de "förtjänar"? Och vad är det som spär på denna ångest om inte just denna typ av ”välgörenhet”? Det känns hånfullt och även om jag har mer än jag behöver idag så känner jag mig spottad på.

Det är inte synd om barn som inte får flashiga julklappar. Det är snarare synd om alla människor som blivit hjärntvättade med att det ska vara så. Det är inte, och borde inte vara en självklarhet".


Jag kan själv inte leva mig in i detta då jag aldrig levt så själv men förstår till fullo hennes poäng här. Hysterin över alla julklappar som ska köpas inför julen till släkt och vänner, materiella ting som egentligen inte gör någon människa gladare, kanske för stunden men knappast långsiktigt.

Så, bra skrivet Egoina!




Kommentarer
Postat av: Ousa

Mm, jag håller med. Värme, mat och kärlek är väl ändå prio ett. Vad ska ett barn göra med en svindyr docka om hon inte orkar leka för att hon inte har mat ovs..

2010-12-14 @ 18:53:17
Postat av: Mamsen

Det var absolut ett av de bästa inläggen jag läst på länge. Kände direkt att vi i Sverige måste ändra attityd...läst alldeles nyss ett mail som kommit igår kväll från en kollega i södra sverige som igår hade fått ett samtal där hon informerades om att en av hennes arbetskamrater tagit livet av sig...kanske detta var just med anledning av de krav vi ställer på oss själva i juletid...eller var det känslan av ensamhet när julen närmar sig som fick detta att ske..nej vet ni vad, våga räcka ut en hand och bara umgås med era vänner.. kravlöst.. det är inte "klapparna" som är det viktiga utan känslan av vänskap och värme...God jul alla vänner...ska nog ner och ta en kopp kaffe på r.Eco idag.. och få en "skopa" positiv energi av ägaren till butiken...=))

2010-12-15 @ 07:56:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0