Alla tror ju som vi vid det här laget vet att en putande gravidmage är allmän egendom.

Man är liksom tillåten att talla på bäst man vill. Dessa rykten, gott folk är något som alla som någonsin varit,kommer vara,eller är preggos inkl. mig själv vill avfärda. Det är VERKLIGEN inte kul NÅNSTANS när man kommer där och känner sig som en elefant och så kommer det nått pucko (allra helst personer man har absolut NOLL relation till!) och kastar sig över magen som en hök utan att fråga...

För att fråga och få ett "nej" (eller "Javisst"... ) och respektera det svaret är en sak men att ta för givet att det är fritt fram är INTE okej.

Nu är det så att det finns en människa som jag jobbade med litegrann när jag var på Stainless vi är alltså VÄLDIGT ytligt bekanta..en sån person man hejar på om man stöter på varandra på ICA, inget mer, men denna människa verkar tro att vi är toktjenis, han är väl för övrigt i 50års-åldern skulle jag tippa på och ALLTID när jag är ut för att ha trevligt så har jag ofta oturen att träffa på honom i onyktert tillstånd (han är inte alltför underhållande som nykter heller kan jag tillägga!) men med några bira i magen så är han nästintill outhärdlig.. OAVSETT om jag själv är berusad eller inte.

Han klänger, ska kramas och prata en centimeter från ansiktet på en och spotta snus och öl över allt som kommer ivägen (typ.. MITT ANSIKTE!!!).. och som om inte det vore nog så är hans fru PRECIS likadan... "ÅÅÅÅÅÅHH...***** har pratat så myyyycket om dig." "Du är så FIIIIIIIIIIIIIIN!" "Du mååååååååste komma och hälsa på oss i stugan.."... etc. etc.

Och så igår då så var vi på hamnis.. och vem var där då om inte han.. jag försökte in i det längsta att undvika honom men så skulle jag gå till K. som satt i andra änden och vem sitter bakom..

jo .. PUCKOT FÖRSTÅS!

Som självklart får syn på mig och jag känner hur jag bara vill sjunka genom jorden.. och SJÄLVKLART så är det första han gör att kasta sig över magen. Jag backar undan nått steg och ursäktar mig med att jag lär gå tillbaka till mina vänner.PJUH! Irritationen lägger sig snabbt och allt är frid och fröjd.. i en kvart eller så..

Då står jag och pratar med en tjej som jag inte träffat på väldigt länge och så stormar han då plötsligt upp vid vår sida och är på väg att lägga handen på magen igen.. varpå jag säger till honom, inte särskilt vänligt..men bestämt .. att han ska GE FAN I MIN MAGE och att det INTE är allmän egendom. Han ursäktar sig med att han "ju bara vill titta.".

"TITTA!? har du aldrig sett en gravid kvinna eller!? "..Undrar jag... Jag känner hur bägaren är på väg att rinna över men vänder mig återigen till tjejen jag står och pratar med i tron att han fattat vinken och dragit.. när det plötsligt börjar blixtra omkring oss...

Där står HAN.. och SMYG-TAR kort med mobilen...på MIG!!!

Jag L.A.C.K.A.R och vrålar rakt ut "VAAAAFAAAAAN HÅLLER DU PÅ MED!?Vad ska DU med bilder på mig till!!??? "

Han :"Jag lovaaaar jag ska inte publicera dom nånstans!"

NEEEEJ,TACKA FAN FÖR DET FÖR DU SKA RADERA DOM.NUUUUUUU!

Han tittar på mig med ett fånigt leende,stänger mobilen och utbrister "SÅ! Borta!"

Hade det inte varit för att jag har någon form av självbehärskning och hade två väldigt chockade stackars människor framför mig så skulle jag nog nitat honom.. men istället så röck jag telefonen ur handen på honom och raderade bilderna han tagit på mig, gav tillbaka telefonen och bad honom försvinna därifrån .ÖGONBLICKLIGEN!!!

Såhär i efterhand ångrar jag nästan att jag jag inte gav honom en smäll på käften men samtidigt så har jag haft så GALEN ångest över att jag lät humöret ta över.Kan liksom inte sluta tänka på det!

MEN... jag veeeet av erfarenhet att den här människan göder sig på att man är trevlig mot honom och man blir ALDRIG av med honom om man inte är bestämd men fortfarande .. det är inte kul att brusa upp sådär och det har då alltså varit dagens lilla bekymmer!!