Och så beger jag mig mot katten för lite snickelisnack och fika.

Myspysigt efter en i övrigt ganska meningslös dag! (med bra väder!)

Ibland så känner jag mig lite sådär eländig ni vet, just sådär att man helst bara vill dra täcket över huvudet och aldrig vakna igen, NÅGONSIN MER!!

Trots att dagen bjudit på flera skratt så känner jag mig liksom nere och lite.. meningslös.. ingen bra känsla.

Igår gav jag ALLT på afron och deltagarna var SÅ "PÅ" och jag var så himla glad när jag somnade.. kan det ha med det att göra? att jag liksom pumpade ut mig själv och för stor dos glädje att det inte blev nått kvar till idag?!

Händer det sånt?!

Ångesten kryper liksom på en, in under skinnet och rotar sig djupt ner i själen och hur man än vrider och vänder på sig och verkligen FÖRSÖKER mota bort den så vill man bara börja grina..

Nej usch,det här går inte,  fika vid katten blir det och det får bli min räddning sen skyndar jag mig hem så jag hinner dela lite kärlek med sambon innan han ska ut på natt och så ser jag till att bädda ner mig, lycklig och tillfreds med livet. JA. så fick det bli!