Jag var och handlade och lyckades tappa mitt företagskort, tydligen!

Så ringde det i telefonen:

"HEJ!

Det här var ****** ****** och jag undrar om du nyss var på COOP och handlade" ( med en, enligt mig,lite väl störig ton på rösten!)

"Ehhum.. jaaaaa!?"

"Har du koll på ditt bankomatkort!?"

"Euuuhm, jaaa, det tror jag.. men jag ska se efter.."

"JA,det tycker jag att du ska göra!" (fortfarande med en lite väl störig ton!)

"Jo men det ligger här...eller .. vänta nu.. är det ett Mastercard?! FÖRETAGSKORTET!Shit!"

"JA,DET ÄR DET!!!Det var en kille som hittade det på golvet i kassan och kassören sa att du var där nyss!"

"Men guuuuh,OJ!  vart är det nu?!"

"JA,och JAAAG lämnade ju in det till kundtjänst!!"

"Åhhh, vilken tur, ja men då kan jag ju...."

"...JAVISST ,och så lämnade jag en lapp där också med mina uppgifter för jag sa det att om du hade hunnit tillbaka innan jag lyckats ringa dig så skulle jag åtminstone ha ett TACK!!!..."

".......(?)........ehhhhh, ja ABSOLUT! TACK.SÅ.JÄTTEMYCKET!!!..ehhh... det var ju skönt att det var nån som hittade det!"

"JA, för JAAAAG lämnade ju in det till kundtjänst!"

"Ja..uhhhm...och det är jag väldigt tacksam för.."

...och så avslutades samtalet med ett snabbt tack och hejdå...

Efteråt så stod jag som ett fån och bara glodde på telefonen..

För det första..

*VAD var hon ute efter... EGENTLIGEN!? hittelön eller?!Det var ju inte ens hon som hittade det från första början!

För det andra..

*Hör inte det till vanligt folkvett att du lämnar in saker du hittat SPECIELLT med namn på och SPECIELLT om du är på exempelvis en butik som innehar en kundtjänst!?Jo så är det ju!

För det tredje..

*Att ringa med en ATTITYD! Vad an detta liksom!

Nääe, jag säger då det. Jag upphör ALDRIG att förvånas!