Vi håller ju på och kollar runt lite eftersom vi EVENTUELLT... I FRAMTIDEN ...kommer vara i behov av nått större ,egentligen skulle vi inte behöva flytta på bra länge ,inte förrän vi beslutat om en till unge..och sen trivs jag så HIMLA BRA i vår lägenhet nu..ÄLSKAR den!

Vi har alla fördelar med hus men slipper alla nackdelar. fin tomt, KANONLÄGE!! Inga plötsliga utgifter!

Och K har kännt likadant sen vi flytta hit MEN nu har vi (efter att han tjatade hål i huvet på mig!) varit och tittat på ett hus ,med ett garage. Garaget är lika stort som huset men huset är MINDRE än det vi har nu! Där kan jag känna att man borde slopat det direkt...men nej nej... det ska tjatas och det ska tittas igen och när jag säger "Men vi bor JÄTTEBRA här, jag ÄLSKAR som vi bor nu" ..så hinner jag knappt avsluta meningen innan han säger "Jag HATAR det!!!"

Sen när jag föreslår att vi kan titta på fler hus I RÄTT STORLEK..Då säger han direkt " Gillar inte det alls" "Nej usch va fult" "Litet garage" (även fast han på senaste huset vi var och kollade på  ,som OCKSÅ var för litet, tyckte att det minimala,tiny-winy garaget under huset var starkt köpeargument!) *SUCK!!!!!*

Det jag vill komma till är VARFÖR ska man flytta när man trivs som fisken i vattnet? Ks argument är att om vi har ett garage så behöver han inte vara i det han hyr för nån 1000lapp i månaden... men senaste budet var att han skulle säga upp det för han hade ändå inget där och var ändå aldrig där (!)

Om huset med stort H dyker upp NU så att vi kan flytta till det och då kan bo där resten av livet... må vara lite gammalmodigt men seriöst, hajjar ni hur mycket grejjer man har eller? och hur mycket grejer man hinner samla på sig?! Man flyttar inte i onödan!

En fördel jag kan komma på med om rätt hus dyker upp nu är ju att vi har en köpare på vår lägenhet som är villig att ge en hel del... och det känns schysst! Men ja samtidigt sorgligt. Jag trivs så HIMLA BRA!!!