Avslutningsvis

..Tog ju som synes en skidtur ändå (lurade mig själv och kollade på termometern på solsidan, skilde väl cirkus 10 grader mot verkligehetens -25!) och det var underbart, så länge jag höll mig i rörelse vill säga.. men när jag var färdig,tog av mig laggen och började promenera de 50 metrarna mot bilen...då grät jag som ett litet barn.
INTE OKEJ!
Kom hem och satte mig framför brasan och när jag hade återfått lite värme så hoppade jag in i duschen vilket dock inte vart särskilt långvarigt då diverse delar av mina fötter plötsligt började anta en blå-svart ton som inte kändes riktigt reko så jag studsar ut ur duschen igen i ren fötvivlan,börjar grina som ett barn IGEN och skriker på K. att han måste komma.. Han säger bara ,"Oj, du har visst frusit lite..Gnugga inte!" sen fnissar han lite och så går han ner igen och jag fotsätter tjura.. Typiskt killar alltså!
Hursom.. slutet gott,allting gott.. mina fötter har återfått sin normala färg men värker dock fortfarande en aning och som tröst åkte jag,babe och ett par vänner över till Västerås för att se AVATAR men det,mina vänner..är en helt annan historia..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0