Efter en redig frukost bestående av banan,kaffe och 2 räkmackor så var jag både mätt "tömd"(!!) och oerhört belåten när det var dags att studsa iväg. UNDERBART!

snittade ca. 40min/5km och då stannade jag vid ALLA vätskekontroller,strechade lite för att undvika stumma ben, och drack både powerade och vatten ,plus tryckte i mig några bitar banan och saltgurka. Detta vann jag på!

Sista milen var inte en dans på rosor! (dessutom hade den 30 gradiga kvava värmen som vi stratade med förvandlats till en 8 gradig nordanvindså jag FRÖS,och det ordentligt!) då högra höften fått sig en törn efter att jag börjat bli trött i dryg-knäet så jag valde att gå åtminstone i alla uppför och NÄSTAN alla nerför. Men då jag springer förbi ett par promenerande damer som utbrister "Förstå, även om vi skulle GÅ sista biten nu så skulle vi ändå hinna i mål innan det stänger OCH få medalj! Så man kan säga att vi klarat det redan! " varpå den andre damen Ja:ade instämande. Detta fick mig att inse att jag FAKTISKT skulle klara det det var såååååå lite kvar ( 5km får liksom en heeeelt annan innebörd i ett 3mils-lopp!)  När 3 km-skylten kom kände jag , "det är lugnt,det är bara som ett varv runt eskiln kvar" (plus en galen backe!)

Och när ÄNTLIGEN 1 km skylten kom så bara spratt det i kroppen, att höra människorna längs vägen skrika "500 meter kvar,GE JÄÄÄÄÄÄÄRNET!!! " fick en att nästan  tuppa av av förtjusning.

På upploppet lallade jag först på lite.. men då jag plötsligt fick fritt spelrum så var det bara att GASA , hela vägen in i mål.. jag måste erkänna att sista biten, när man kände lättnaden över att man faktiskt skulle klara det och man försökte le.. så darrade det till lite i underläppen.. men jag ville inte börja grina där mitt i alltihop så nån sjukvårdare fick för sig att plocka in mig..

Så, kort och gott! En FANTASTISK dag med FANTASTISKT sällskap.

TACK lilla mammsen för mat,skjuts och bra pepp,

och TACK systeryster som skötte r.ECO alldeles utmärkt,

och TACK ni andra som peppat på med ord som "det där fixar du!" , "Inga problem för dig!" det är sånt som susar i huvet på en när man kämpar sig fram.

TACK!!!