Förlossningen.

Medans minnet är färskt:

Efter att ha vaknat mellan 02-04 i fyra dagars tid med molande värk i magen så hade jag liiite på känn att det kunde tänkas börja närma sig bebis men vågade inte hoppas för mycket.
På Torsdagen hade jag mitt sista pass på Arena och lite skämtsamt sa vi att vi garanterat skulle ses även på Fredagen.. för hade det inte kickat igång så skulle jag minsann komma till gymmet och gymma ut ungen ;P

Fredagen kom och jag vaknade som tidigare runt 02. (Läs inlägget från 29/7)
Denna gång hade molandet HELT KLART ändrat karaktär, inte mycket men jag kände helt klart att det inte var som det varit de tidigare dagarna. Började klocka värkarna och dom låg som tidigare skrivet omkring 8minuter mellan varje.
Runt 10 på kvällen så beslöut jag mig för att testa gå upp och lägga mig. KATASTROF!
Så fort en värk var på G så kastade jag mig ur sängen och rullade på en polatesboll, stod på knä i sängen mot mina och K.s kuddar uppallade framför mig, dansade runt.. ochvärkarna var inte outhärdliga utan det kändes änsålänge okej och jag kände mig nöjd att det börjat hända nått.
Vid 12 gav jag upp, då gick jag ner och satte mig i soffan, jag kände hur en värk var på G och kastade mig ur soffan när jag plötsligt kände ett "knäpp" emellan bena. och så började det rinna nå trams (såhär i efterhand inser jag ju att det troligtvis var vattnet!) och efter det eskalerade ALLT värkarna blev 20 ggr starkare och kom allt tätare men bara ca. 40 sek långa så fortfarande : Jag överlever!
K var ute och körde lite folk och kom väl hem runt 01. Här hade jag snart varit vaken i snart ett dygn med totalt ca.8timmars sömn på 5 dagar. Man var väl inte i toppform direkt!
Jag förberedde K på att det kanske kunde bli dags för våran bebis att komma och sa till honom att det var bäst han gick och la sig så att han var utvilad, själv skulle jag sova på soffan (om jag kunde) för att han skulle få ro.
Klockan gick och det blev bara värre och värre. ca. Klockan 02 ringer jag förlossningen, då har jag 4 minuter mellan värkarna och har svårt att prata när dom kommer. KOM IN! sa sköterskan!

Jag väcker K. och säger att " Nu är det dags!" Vi packar det sista i väskan och kastar oss ut i bilen.
JÄTTEKUL att sitta fastspänd i en timme när man fram tills dess "gått/dansat/rört" bort värkarna. NOT! Smärta!
Hela vägen till v-ås så skriker jag åt K "RÄÄÄÄÄKNAA" för då var han tvungen att räkna ner från 45 för att jag skulle kunna påminna mig om att det snart var över och samtidigt höll jag på att krypa ur skinnet.
I Virsbo var det 2.18 minuter mellan varje värk och jag bad K. att GASA!
För varje värk så andades jag.. och när det var 10-15 sek kvar så fulgrina jag ..för att sen när den var över agarva ÅT mitt eget fulgrin! :P

Vi kom fram till förlossningen och blev inlagda på ett rum där hon spände fast ctg-grejjen för att kolla hjärtljud på liten etc.  och så bad hon mig ligga still i "ca 20-30 minuter" . VISTT SERRU.. det var jag säkert intresserad av.. men K räknade och jag andades och tillsammans fixade vi det!
..och så skulle hon undersöka mig. Nu var klockan mellan halv4 och 4. Hon hann inte mer än dra ner snyggtrosorna från landstinget förrän : "Nu kommer det... nått!" ropade jag.. och det gjorde det. Vattnet FORSADE!
Hon undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 2 cm och gjorde klart för oss att vi fick räkna med 1cm/timme som förstföderska och att hon skulle kunna skicka hem oss men då jag hade så ont och vi bodde en bit ifrån + det faktum att dom HADE plats så kunde jag stanna om jag ville.
SJÄLVKLART ville vi det! Sen erbjöd hon mig att sätta sterila kvaddlar som skulle ta bort ryggsmärtan ( Det kändes som attt ryggen skulle gå av i toppen av varje värk!) Men där sa jag blankt nej, i mitt "brev" hade jag tagit upp det att jag GÄRNA gick smärttröskeln ut INNAN jag tog nån smärtlindring men att det var inte omöjligt att jag skulle komma att vilja ha något senare! Det respekterade dom såklart!
Vi fick ett rum, nr.5. och vi bad om en Pilatesboll och en gåstol och så fick K. en massagegrej att knåda ryggslutet på mig, vilket var OVÄRDELIGT under HELA förlossningen, detta tog i princip bort ALL ryggsmärta!
Eftersom jag ville röra på mig så satte dom en såndär liten fjäder i skallen på bebisen för att kunna ha koll på hjärtat, u och detta gjorde RUSKIGT ont eftersom jag var tvngen att ligga stilla på rygg så trycket mot ryggraden blev maximalt. Denna skitmaskin var dessvärre glapp, så inte nog med att man trodde ryggen skulle gå av eller att "mensmagen" skulle explodera utan tillochfrån trodde man också att ungen dog. KUL!

Var tvungen att gå på toa eftersom det kändes som jag ABSOLUT var tvungen att bajsa... väl där så fick jag en värk så brutal ( då K såklart inte var med och masserade inne på toan!) att jag var tvungen att ta en toarulle att bita i för att inte skrika rakt ut.

Vi fortsatte hanka på därinne och jag fokuserade på att andas genom varje värk, fortfarande ingen smärtlindring. (Så K. fick aldrig möjlighet att testa den omtalade lustgasen som ska vara så kul! :D ) Jag hade syster sol och Tanya stephens i lurarna och vickade runt til det.
Klockan blev 07 och det var dags för skiftbyte så den första barnmorskan (Lisbet) kommer in med den nya (Christina) och ska presentera henne och precis då kommer en värk så jag säger.. "nu kommer det en värk"... " och nu trycker det på och det känns som att  jag faktiskt vill bajsa på mig".. "och nu kommer fulgrinet!" ..."Uäääähääähäääää" .. "hahahaha..och skrattet!"
"JA men då kanske det hänt något på dom här 3 timmarna då om du känner det sådär!" säger Lisbet,
och Christina undersöker mig (återigen på rygg och det gör ONTONTONT!) varpå hon konstaterar att jag är öppen 9cm ..nästan 10.. det är bara en liiiiiten flik. "SÅ, nu är det dags för bebis! Jag börjar plocka fram lite grejer här!"

Okej... redan1?

Jag börjar med att ligga på sidan, inte bekvämt. Rygg: INTE bekvämt! Knästående mot ryggen på sängen: YES ALLTSÅ!
Hela kroppen jobbar åt olika håll och jag börjar må illa och måste spy litegrann.
K. masserar och stöttar och påminner mig om att andas
Christina oroar sig över att värkarna är så väldans korta och att jag kanske inte ska orka så hon frågar om det är okej att hon sätter värkstimulerande dropp och det är det.. men hon hinner inte mer än sätta nålen för innan vi vet ordet av så gastar hon om att hon ser huvudet... och ett , tu , tre nu är det bara att köra på riktigt.. jag känner att det är nära men värkarna ÄR korta .. 30 sek ungefär .. man hinner inte mycket på 30 sekunder men så känner jag hur huvudet är ute (befrielse!)  och hon ber mig.. om det finns minsta tillstymmelse till värk kvar så ska jag krysta NU! och det gör jag .. och så flyger bebisen ut. PLOPP!

Jag kollar ner mellan benen och ser en pung " DET ÄR EN POJKE!!!"
"Det vet jag inte än!"  säger Christina.
"Jo jag ser det , det ÄR en pojke!" jag kollar på K. "Du har fått en pojke!"
Varpå jag kollar ner igen och utrister "MEN, vad liiiten han är!"
"Sååå liten är han väl inte" säger Cristina.
"Jo, iaf om man föreställt sig ett 4-5kilos barn..hahahahha"

Så får jag upp honom på magen. FANTASTISKT!!
Jag noterar att inga av namnen vi har känns rätt.
Jag grinar och skrattar om vart annat och K står stolt som en tupp med våta ögonvrår bredvid och tittar på den lille med kärlek i blicken.

Sen var det dags att klippa navelsträng,det gjorde K! Sen fick jag
trycka ut moderkakan (som vi tittade på!
Och så kollade dom "slagfältet".
Allt var fint med några ynka små stygn ( bara på "lindriga" ställen ,absolut inget allvarligt!)
Dom gick och hämtade fika och lillen passade på att bajsa i min hand. (!) sen var det vägning och mätning
49 cm. 2960gram
Vi fikade , jag duschade,kissade (SVIIIID!) och så packade vi ihop och fick åka till BB!

Överlag så var förlossningen MYCKET enklare än vad jag föreställde mig. Men jag tycker att min vision av hur det skulle gå till, med ställningar,värkarbete och smärtlindring (eller den ej befintliga rättare sagt..!),avslut etc., gick HELT enligt planerna och jag är glad att jag tagit hand om min kropp under graviditeten så jag visste vad jag hade att jobba med . Vilket jag också fick mycket beröm av barnmorskan för, just det att jag hade VÄLDIGT god kroppskännedom och utan problem visste "var,när och hur "när det krävdes av mig.

Så med andra ord , en fantastisk upplevelse som inte gjort mig rädd för att föda barn utan snarare tvärtom!

Och nu sitter vi här med vår fantastiska lilla mini-människa som vi älskar över allt annat. Underbart! <3











Kommentarer
Postat av: jessica

LJUVLIGT!

2011-08-10 @ 21:39:21
URL: http://jejejessica.blogg.se/
Postat av: Maria

Du är en fantastisk människa!!

2011-08-10 @ 22:00:38
URL: http://maria0223.blogspot.com
Postat av: Sara

Ah, fyfan alltså. Sitter o grinar IGEN!!! Fint!! <3

2011-08-10 @ 22:27:36
Postat av: Kristine

Ovärdelig "insiderinfo" för mig:) Mycket lättare att få en känsla för hur det faktiskt går till när en vän beskriver det än att läsa i nån bok. Starka, modiga du! Tack för att du smittar av dig med lugn och mod. Läser bloggen slaviskt och om 14 veckor är det min tur:) Kram på er!

2011-08-11 @ 10:18:32
Postat av: Michan

herregud vilken spännande läsning! :D helt fantastiskt vilken historia! tack för att du delar med dig! :)

2011-08-12 @ 23:15:32
URL: http://rosenblommandetankar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0